Monday, November 27, 2006

Ett nytt försök till någonting

Japp, ni såg rätt när ni läste rubriken! Jag tänkte faktiskt ge mig på ett nytt försök att gräva lite i alla mina tankar och funderingar, vilket oftast inte går så bra, men nu har till och med min svenskalärare börjat klaga på mig, så jag tänkte försöka igen. Jag har ju faktiskt jäkligt mycket bra tankar som aldrig kommer ut och därför går till spillo eftersom jag är så dålig på att uttrycka mig. ;P

Ja-a, nu sitter jag här igen och vet inte alls vad jag ska skriva om... En dikt kanske... Njaa, sånt kan bara tjejer (och Jan). :) En låttext kanske är bättre, då slipper man fundera så mycket och man kan säkert ändå hitta någon låt som beskriver ens funderingar.

Alfred - Fattig Bonddräng (från Emil i Lönneberga)

”Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar går och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka vill jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar knoget igen.

Så går hela veckan, alla dagar och år.
Jag går med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.”



Nu kanske man borde ha en bra motivering till varför man valde just den här låten och inte en annan. (Det hade min svenskalärare tyckt i alla fall.)
Hmm... Jag antar att jag valde den här låten för att det känns som att den beskriver min livssituation rätt bra... Okej, jag vet att jag inte är en bonddräng som går runt och tuggar snus, men ändå! Jag hoppas att det är så pass lätt att komma till Himmelen... Att man kanske inte behöver vara en helt perfekt kristen människa som man väldigt ofta kan känna, och att Gud älskar en och kanske kan blunda för alla fel man gör, även fast man inte är speciellt bra på att försöka sluta med allt det som man vet att man gör fel.

Ja-a nu har jag nog inte så mycket mer att skriva om, det blev rätt mycket i alla fall!

Nu är jag stolt över mig själv! :DD

3 comments:

JJ said...

Gud blundar inte, men Han förlåter då man ångrar vad man gjort. Ångern är det enda som krävs, och mottagandet av förlåtelsen. Hoppas du får styrka att tro och att stå emot frestelser. Lite rolig var texten nog ändå...

Hejafreja said...

jepp, bra text. har kollat så mycket på emil så ja kan nästan den där sången (:

Hanna said...

Wow! Jag är stolt :). Ta väl vara på Jans kommentar.

... i väntan på ett nytt inlägg... :D